Här blir det inte mycket skrivet!

Emma har nu äntligen börjat SOVA på nätterna!!

Själv börjar man känna sig som en människa på dagarna. Fastän det är otroligt mycket hela tiden. Nu har Emma upptäckt att hon har HÄNDER. Det händer något nytt varje dag. Igår badade hon och hon skrattade så hon tappade andan. Hon gillar verkligen att bada.

Dorran däremot är väldigt glad om hon kommer ut över huvudtaget på dagarna.

Usch vad jag har dåligt samvete. Ska bli bättring om några veckor hoppas jag. Tänk vad livet kan vända fort, från att ha varit mattes ÖGONSTEN i 6 år till att hamna på 2a plats. Nej så är det inte, delad första plats, om jag tänker efter !

Vi har det bra i Edvik. Dagarna går väldigt fort och vad hinner man göra- ingenting! Vi njuter så det står härliga till. Ha det bra, vart ni än är!

Välkommen lilla Emma, Elfrida, Linder 091123

Jag har helt glömt bort att blogga här..
Jag har varit ute på Facebook med information om våran lilla Emma som kom till världen lite för tidigt, i v 35. Allt gick ändå bra men vi var på Neo avd. i ca 12 dagar så vi såg att Emma ville komma igång att äta ordentligt och gå upp i vikt!

Hon var 48 cm lång och vägde 2935 när hon kom ut. sen gick hon ner i vikt men nu väger hon 3070 och äter väldigt bra!

Här kommer några kort på henne, under badet, sondmatningen, när hon solade under lampan...

någon timme gammal

favorit stilen

första badet

hos husse..., PAPPA menar jag!

Stora blåa ögon

Pappa sondmatar

Inför solningen

Uppdatering Doris

Doris tycker att livet är trist . Verligen jättetrist . Ingenting roligt händer . T o m promenaderna är ett minne blott när inte husse är hemma . Sen tror jag att saknaden efter Yra har infunnit sig . Eller så är det inbillning från min sida . Det kan ju vara så att hon känner på sig att jag inte är som vanligt . Vaggandes . Orörlig i skogsterräng. Stånkandes . Pustandes för det minsta lilla .

Inga glada rop som UT - JAA - BRAAAAAA ! Inte ens några PIP! - NEEEEEEEEEEEEEEEJ - STAAAAAAAAANNNNNNA ! PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!

Nä livet är verkligen väldigt väldigt tråkigt just nu . Hoppas det blir trevligare om någon månad . Hoppas !

Uppdatering Ulrika

ca 11 v.

Jo här växer det så det knakar . På vågen står det 73 kg !

Igår var det ravefest i magen . Kanske för att teven stod på högsta volym när jag tittade på Idol ? Det hela lugnade dock ner sig när jag sänkte volymen .

Viktiga saker som vagn . säng . baskläder är inhandlade . Nu känner jag att Janne får handla det sista . Det är nämligen inget roligt att fara runt på affärer längre . Man blir ju så fort trött . Janne säger att så känner han det jämnt när han ska följa med på mina shoppingturer.

Är det verkligen nödvändigt med allt detta lull - lull ? Är det så kul med mobiler som snurrar , blinkar i alla möjliga olika färgen, skakar och spelar bä bä vita lamm i en alldeles för hög tonart ?

Vi har eventuellt kommit på ett namn - ÄNTLIGEN. Men det återkommer jag till , för det kan ju ändras . Det är ju ett tag kvar . Fastän det känns som att jag är redo nu . Idag hade varit trevligt .

Alla besök hos Spec. mvc har sett bra ut. Babyn växer som den ska och följer kurvan precis. Jag har gått upp det som är förväntat . Har ont i ryggen . Kan inte sova och det trycker lite här och där . Orken är på noll men annars är allt som vanligt =) SNART får vi se hur den lilla ser ut ! Vi längtar.

Glada nyheter

Vi ska ha barn . Det är en HELT ny värld som öppnar sig för oss . Vi välkomnar den med stora famnen . I november så hörs det inte bara hundskall i Norrala utan även babyskrik . Hurra !

Tråkiga nyheter

Yra är död .

Hon dog den 24 juli. Det gick väldigt fort . När hon inte tog nattmackan klockan 21 på kvällen visste jag att hon var dålig .
Men inte hur dålig .

Hon hade svårt för att hitta en bra liggplats . Ville tillslut in i bilen som hon älskade över allt annat . Före 6 på morgonen bar Janne in henne och sen gick det fort .

Vi hann inte till veterinären och tur var väl det . Vilken hund vill in dit ? Hon dog i bilen med Janne vid sin sida . Sovandes .

Vi fick senare förklaring till vad som hände . Hon hade en utväxt på hjärtat som hade brustit så hjärtsäcken fylldes med blod .
Det upptäcktes även förändringar på lungor och mjälten så i allt elände så var det ändå kanske det bästa sättet att dö på . Snabbt och inte plågsamt .

Plågsamt var det för oss som ensam stod kvar . Chockade över det snabba förloppet . Tomheten och känslan av att hon inte längre finns hos oss är svår att beskriva med ord . Jag kommer att skriva lite om Yra vid tillfälle . Just nu så känns det inte rätt . Inte än .

Sol och bad

Njuter av att sommaren äntligen är här! Det är iof för varmt för hundarna. Yra vill absolut inte gå på någon promenad. Och Dorran har haft öroninflammation . Vi har varit i skärgården och solat och badat. Härligt!

Janne är i Västerås på POWER BIG MEET med sin Pontiac Catalina från 60-talet. Kan tänka mig att han njuter i fulla drag. Hörde på radion att dom räknade med 100 000 besökare.

Jag far iväg till mormor på måndag. Hon bor i Finland, Lappeenranta (Vilmastrand). Det är en helt ljuvlig sommarstad! Mycket turister, marknader och så har vi torget inte så långt ifrån mormor, där dom säljer allt.

Ha det bra i värmen, vart ni än är.

Chock!

Doris har tränat - IGEN! - och är nog fortfarande i chocktillstånd.

Först ingenting på ett antal månader. Sen världens helgträning med instruktioner på engelska, och igår vatten träning med kompisen i byn. Halleludia!

Trevlig midsommar på er. Vart ni än är!

Helgträning med Bettinson

Mark
Kurs med Mark och Jamie Bettinson.
Undra om jag inte kan säga att det har varit den bästa kursen jag har varit på under min tid tillsammans med Doris?!

Vi delades in i 2 grupper. Jag kom med i Marks grupp. Vilken människa. Jag är ledsen Janne men jag tror jag är kär! Det som jag gillade allra mest var att man riktigt såg att han ville hundens bästa. Klara upp svåra situationer. Göra det bästa för hunden. Göra så att det lyckades. Dont worry, no worry. Ingenting var omöjligt.

Jag gillar när folk säger vad dom tycker utan krusiduller. petar i en. kommenterar. Jag är så full av inspiration och har fått ett nytt tankesätt till träningen som så länge har varit nerlagd.


Vi satte igång på lördagen och slapp regnvädret som dom hade lovat skulle komma. Vi gick på linje hela dagen. Både under lördagen och söndagen. Markering, dirigering. Tänk på att låta hunden gå tillräckligt långt ut i vind. Sen agera. Släpp inte hunden för långt, men agera inte för tidigt. Det VAR mycket att hålla reda på.

På markerna vi hade framför oss så var det så fiffigt upplagt att OM du släppte hunden för långt så såg du inte vad den gjorde och stoppade du den FÖR tidigt så hade den inte chans att komma rätt i vind. Du måste hela tiden titta på hela bilden innan du skickar - hur går vinden? när ska jag agera? m.m

Det har varit mycket för både Doris och mig i helgen. Fastän Dorran inte är världens bästa markör så skötte hon sig väldigt bra tycker jag under markeringarna. Det VAR jobbigt att hålla reda på vart markeringen/markeringarna föll. Hur vinden låg och att agera i rätt tid. Som jag har sett förrut på Dorran, så måste jag visa att det här tolererar jag inte och om hon inte gör som jag säger - visa det och sen gå vidare. Det blir så mycket bättre då.

Kroppspråket är viktigt. Att visa att DU vet bättre än hunden talar sitt tydliga språk. Det fick jag bevisat när Mark styrde Doris helt makalöst med tecken hon inte provat på tidigare. Han fick henne precis till dummisen men andra tecken och signaler än jag använder, men med en attidyd, självsäkerhet, kroppspråk som kan göra vem som helst grön av avundsjuka.

SÅ vad lärde jag mig av det? Lita på dig själv. Var bestämd och tveka inte! Hunden kan. Det var verkligen roligt att se Dorran agera efter vad Mark ville. Hur hon försökte tänka - vad vill han med dom där signalerna och genom hans kroppspråk agerade hon som han ville. Vilket samspel, och hon har aldrig träffat karln förrut! Jag sa det i inledningen av mitt inlägg men säger det igen - jag tror jag är kär!

Vi skickade hundarna "över" hinder och dirigerade mot gömda områden på ca 150 meter. Vi fick skicka hundarna till ett område där det låg dummisar i ett backkrön som dom visst om. Sista ggn var det tomt och det visste ju naturligtvis Mark om, men inte jag.

Man hinner bli lite nervös när man lägger på närsökssignalen just när hunden försvinner ner för krönet - vad gör hon nu på andra sidan? Fortsätter hon till "Ryssland" eller lyssnar hon på min pipa och stannar för att söka i området? Mark såg allting efterom han hade gått för att se hur hon jobbade.

Efter vad som känndes som en evighet, bad han mig kalla in hunden och då tror man ju att hon just varit till "Ryssland" fram o åter. Men hon hade lyssnat på mina signaler och jobbat på bra i området. Vilken stjärna! Min lilla Doris.

Lägger ut lite bilder på Susanne och Kärstin under "över" träningen, eftersom jag inte har bilder på mig och Dorran in action.
över
över
över
---------------------------------------------
Söndagens väder kunde inte vara sämre. Regnet öste ner.

Trots att vi hade otur med vädret var Mark på ett väldigt bra humör. Vilket gjorde att vi var på ett bra humör. Vilket gjorde att hundarna orkade jobba på i dåliga förhållanden. Vilken instruktör. Vi fick fortsätta lite på gårdagens uppgifter. Avstånden blev mycket längre och med mer störningar. Dorran skötte sig mycket bättre - kan det bero på att jag var mer bestämd med hur jag ville att det skulle vara. (GET THE WHOLE PICTURE)

Werry, werry good work, var vad han sa. I like this dog werry much. Och när jag sa att Dorran springer så otroligt fort fick jag till svar att - I know, I have ben watching this dog for two days - i know!
Intryck under helgen:

• Get the whole picture.
• Leve her.
• Let her go.
• Wait.
• Det är jag som bestämmer - visa det.
• Se till att -Få till den där förbannade pipan.

Extra grädde på moset vara att Susanne med Kärstin var hos oss under helgen och var på kursen med oss! Det var så roligt att träffa Er igen!

Dagens insats!

Gamla lilla underbara Yra. Janne tog med sig hundarna på promenad och efter en bit så kom det en springer spaniel rusande mot dom. Doris rusade efter och hundarna började leka. Det var vad Janne sa.

Yra hade någonting i nosen och styrde stegen bestämt in i skogen, brydde sig inte om den andra hunden överhuvudtaget. Janne såg att Yra följde upp någonting och gick efter och väl framme så satt det en tjej, fastklämd i stenrösen. Hon hade sjunkit djupt ner och satt fast ordentligt och kunde inte komma loss.

Janne fick dra länge i benet innan han fick loss henne. Ont hade hon, hon hade ju suttit där ett tag. Det var tur det gick bra och att det inte var vinter och minusgrader ute. Slutet gott - allting gott och Yra, min lilla pensionerade räddningshund, visade att även efter pension så kan man jobba! Med eller utan sin matte!

Morsdag

Idag har vi firat morsdag!!!!

"Slyn"

Janne har rensat bort slyn på andra sidan staketet. Nu ser vi till åkern utanför. Om man kisar mellan dom stora tallarna förståss. Ingenting nytt för övrigt. Jag ska ta o ringa min super =) träningskompis i byn för att kolla om vi ska träna nåt i helgen. Imorgon går det inte för då ska jag nöta pipa om det så är det ända jag ska göra i morgon!

Ha en trevlig helg allihopa - och till er som går kurs i helgen: Ha så roligt och NJUT av helgen tillsammans med eran hund. Sug in all ny information, fundera och sortera, och det mest viktiga, ÄT, FIKA och ha TREVLIGT!!

Träning i Norrala

Glad. Upprymd. Fundersam. Det var ett tag sedan vi gjorde någonting - Dorran och jag. Funderingar om vart vi låg i träningen var inga funderingar utan rena fakta. Vi sög rejält. Det hade ju varit roligt att kunna starta från där vi var när vi tränade som hårdast, få se nu........ När var det nu igen ????

För att bli det jag vill och komma dit jag en gång ville komma, krävs det träning och åter träning. Vilket inte har varit aktuellt. Jag kan bli lite ledsen över det. Jag har inte mått så bra och då får vissa saker stå över. Tyvärr har Dorran blivit lidande.

Markeringarna gick ok. UT tecknet, längre ifrån mig, gick hyfsat. Närsöks signalen var ok. Fotgående undrar jag om Dorran har tappat helt. Har hon någonsin varit så dålig som idag?! Stoppsignalen - ja vad ska jag säga om den? " Fattades en del" kanske.

Men jag tränade med ett leende på läpparna hela tiden. Iof så rynkade jag pannan lite då och då. Och förundrades en gång åt att har vi verkligen tappat så mycket?

Fast det är klart. Inte vill jag visa att vi inte har tagit oss över tröskeln inför den andra träningen som kommer att ske inom kort. Det är jag för stolt för. Imorgon åker pipan fram. Hoppas att jag kommer att använda den också.

Fredagskväll

Äntligen fredagskväll. Krypa upp i sköna soffan med nypoppade poppcorn fulla skålen.

Doris står brevid Janne och tigger medans Yra sitter i soffan brevid mig och tittar med dom stora ögonen ner i poppcorn skålen. Jag brukar alltid ge lite till hundarna efter ett tag. Men först vill JAG äta.

Janne skulle testa ögonkontakt med Dorran. Hon ser lite rolig ut för på nåt konstigt vis så har jag belönat när hon tittar i kors och typ 1 dm ovanför ögonen. Hon är väldigt duktig på det hon gör.

Så ska jag då ta min allra första näve med varma nypoppade - goda - poppisar och medans Janne väntar ut Dorrans ögonkontakt så har Yra redan gett upp och kör skallmetoden. Vilket går ut på att håller man en sak i handen och väntar tillräckligt länge så brukar alltid ett skall fungera för att få belöning. (använde det när jag tränade upp skallmarkeringen på räddningen)

Så där sitter jag och har Yra brevid mig. Yra lägger av världens skall och all dräggel som samlats i hennes mun (vilket inte är lite) forsar ner på MINA poppcorn!

Tack och God natt!